|
Avelsvärdena är beräknade för varje ras för sig så det första du bör göra är att göra ett urval på ras om du har fler raser. Du kan alltså inte jämföra en gotlandsfårsbagges avelsvärde för mönstringstillväxt på 110 med en texelbagges avelsvärde på 110.
Relativ tal och basgrupp
Avelsvärdena presenteras som relativa tal där 100 är genomsnittet för rasens basgrupp. Vid 2011 års körning innehåller basgruppen alla djur födda 2005-2010 och det är dessa baggar och tackor som har fått medelavelsvärde 100. Denna grupp är rörlig och nästa år kommer den att omfatta djur födda 2006-2011. Genom att använda sig av en rörlig basgrupp förenklar man för djurägaren när denne t ex ska välja livdjur eller bestämma vilken bagge som ska betäcka vilka tackor.
Avelsvärdet förändras mellan beräkningarna när mer information tillkommer, t ex födda avkommor eller fler släktingar med resultat etc. Dessutom ändras medelvärdet 100 eftersom djuren som ingår i basgruppen varierar över åren.
När man tittar på ett avelsvärde behöver man fundera på vad avelsvärdet betyder i ”verkligheten” innan man bestämmer sig för om djuret ska få möjlighet att verka i avel eller inte. På Svenska Fåravelsförbundets hemsida finns en tabell över vad en relativtalsenhet är värd och den använder man sig av för att beräkna vad skillnaden i avelsvärden betyder i verkliga enheter som t.ex. g/dag eller antal födda lamm/kull. Om vi har en besättning med gotlandsfår som inte vill öka sina kullstorlekar i andra och senare kullar står det i tabellen att relativtalsenheten är 0,007. Detta innebär att ett avelsvärde på 110 i genomsnitt ger 0,07 fler lamm per/kull (0,007*10) medan ett avelsvärde på 120 ger 0,14 fler lamm per kull (0,007*20). Skillnaden mellan ett djur som har avelsvärde 100 och ett djur som har avelsvärde 110 är liten och detta bör man beakta för att inte välja bort djur där avelsvärdet i praktiken innebär små förändringar.
Spridning
Spridningen på ett avelsvärde beskriver hur avelsvärdet varierar kring medelvärdet för rasens basgrupp. Antalet individer med ett visst avelsvärde följer en s. k. normalfördelningskurva. Kurvan är högst kring medelvärdet, 100 (flest individer) och planar kraftigt ut i båda ändar vilket innebär att djur med mycket låga eller mycket höga avelsvärden är ovanliga.
Vi använder oss av en spridning med 10 enheter på fåren. Det innebär att 68 % av alla får kommer att få ett avelsvärde mellan 90 och 110 medan 95 % av alla djur får avelsvärden mellan 80 och 120. Om vi återigen tittar på mönstringstillväxten innebär detta att ett djur med avelsvärde på 110 eller mer tillhör de 16 % av djuren med bäst tillväxtpotential och på samma sätt tillhör djur med avelsvärden över 120 de 2,5 % främsta i rasen.
|
|